Jag jobbade på Systembolaget under ett antal år. Vårt största fokus, det som allt annat kretsade kring, var att se till att vi inte sålde alkohol till någon som enligt lag inte får köpa. Ingen under 20 år ska få köpa alkohol och det är den enskilde försäljarens ansvar att kontrollera åldern. Så här kan man till exempel läsa på Systembolagets hemsida:

”Att sälja till någon under 20 år är förbjudet enligt alkohollagen och straffbart. Därför frågar vi hellre en gång extra. Är du under 25 år eller ser ung ut – visa för enkelhetens skull alltid legitimation när du kommer till kassan.”

För det vet vi ju – det är inte alltid alldeles enkelt att avgöra åldern på någon. Speciellt inte när man aldrig setts förut och man bara har några sekunder på sig att avgöra. Den äldsta jag bad visa leg var född -62. Pinsamt för mig kan tyckas, men jag fick bara beröm från chefen. ”Bättre att vara säker! Bra jobbat!” sa hen. Faktiskt så var vi så angelägna om att vara säkra så på butikerna där jag jobbade fick vi instruktioner om att ifall vi misstänkte att det fanns en möjlighet att kunden vad under 30 år – kolla åldern!

Ni förstår (för det är klart ni gör) att det gäller ju att få med det där spannet, den där felmarginalen, för att säkra slutresultatet. Och det är inte helt ovanligt att någon ser 10 år äldre eller yngre ut än vad de är. Vi har ju nämligen ingen skyldighet att ”look our age”. Det finns inget tvång att skylta med vår faktiska ålder. Tvärtom faktiskt. Det är allmänt vedertaget att många ungdomar och unga vuxna gärna ser något äldre ut än vad de är precis som många äldre vuxna och gamlingar gärna ser yngre ut än vad det är. Därför är det inte så konstigt att det är upp till försäljaren av alkoholhaltiga drycker att försäkra sig om att kunden dels har åldern inne men även anses lämpad att köpa drycken – Systembolaget säljer nämligen inte heller till någon som är märkbart påverkad av berusningsmedel eller till någon som misstänks langa.

Alltså: lag som reglerar åldern – svårt att avgöra ålder i alla lägen – den enskilde försäljaren är ansvarig för att försäljningen går rätt till = bättre att vara säker. Bättre att räkna in en felmarginal. Bättre att fråga en extra gång. Inte så konstigt. Eller?

För när jag förväntas fråga en 30-åring som ber om att få köpa alkohol om legitimation för att styrka sin ålder vid ett köp av en flaska rosé så hålls en 27-åring inte ansvarig för att han inte frågat en 13-åring om hur gammal hon är innan han tar hem och har sex med henne (enligt hans version, våldtar enligt hennes). Han behöver inte försäkra sig om hennes ålder trots att handlingen enligt lag ska klassas som våldtäkt mot barn. Men det är lugnt. För mannen uppger i rätten att han ”antog att hon var mellan 15 och 17 år”. För att flickan hade en ”väl utvecklad kropp”. Två frågor att hålla reda på. Två stycken. ”Vill du?” och (om ”ja” på första) ”Hur gammal är du?”. Två frågor som avgör allt. Han ställde ingen. Men det gör inget. För att hon var väl utvecklad för sin ålder.

Jag försöker föreställa mig situationen när jag förklarar för min butikschef att jag helt enkelt sålde cider till den där 17-åringen för att ”hon var välutvecklad”. Jag är rätt säker på att det inte skulle räcka som förklaring och jag tänker mig att jag minst en gång skulle få höra något i stil med att ”det är DITT ansvar att försäkra dig”. Men det är ju alkohol det. Lite samlag kontra cider. Går ju inte ens att jämföra. Det är bra att vi är tydliga med prioriteringarna. Eller hur?

”Frias för våldtäkt – 13-åring hade ’välutvecklad’ kropp (Dagens Nyheter)

Publicerat 2015-03-12 09:25

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *