Om kvinnorna beväpnade sig. Om vi sa att ”Nu har vi fått nog” av århundraden av förtryck, trakasserier och övergrepp. Nu får det vara nog och nu ska vi sätta er på plats. Männen. Vi ska sätta er på plats.

Om vi klädde oss i svart, maskerade oss och plöjde fram på gatorna när det blivit mörkt. Skrek ”manssvin!” och gav oss på alla vi såg och som vi tyckte såg ut som män med sparkar och slag. Om vi jagade er över torgen. Hotade er, skadade er, skrämde er, förföljde er. Om vi skulle ge oss på de poliser som kom för att skydda er på samma sätt.

Om vi beskrev det som att vi stod upp för våra systrar. Skyddade våra döttrar. Hämnades våra mödrar. Om vi kallade oss ett ”medborgargarde” och motiverade vår aktion med att rättsväsendet svikit oss. Att vi nu måste markera, kräva den rätt vi har men som inte ges oss. 

Om vi skulle projicera all den ilska vi känner mot de som våldtagit, de som trakasserat, på alla män. Om vi skulle förvänta oss beröm för att vi är de som vågar. Vi är de modiga som står upp för det här samhället. För att vi är hjältarna.

Om vi skulle göra det, skulle ni då förstå? Skulle ni fatta att vi inte är era kvinnor? Att det är vi som utsätts, vi som blir skrämda, vi som lever med rädslan för er. Skulle ni då sluta kidnappa vårt förtryck för att göra det till en ursäkt för er rasism – för ert våld? Skulle omgivningen förstå att ni inte är några hjältar – utan de vi slåss emot, de vi måste skydda oss själva ifrån? Att det är ni som gruppvis rör er på kvällen och ger er på människor med ord och slag som är de som gör att vi konstant ser oss över axeln?

Om vi skulle göra det, skulle ni då förstå att vi ser igenom er? Att vi fattar att ni skiter i en kvinna som blir trakasserad om mannen som gör det är vit och född i Sverige. Att vi vet att det är ni som skriver ”Jävla feminazi”, ”Dö, ditt luder” och ”Inte alla män!” när vi försöker att lyfta frågan om det strukturella problem som sexuella trakasserier utgör. När vi försöker lyfta våldtäktsstatistiken högre upp på dagordningen. Att vi vet att ni skriver kvinnofientliga partiprogram om dagarna och skanderar slagord som ”hora!” och ”bögjävel!” från läktarna om kvällarna? Förstå att vi inte är era kvinnor, att vi aldrig har varit och aldrig kommer att bli. 

Ilskan är vår. Trakasserierna är våra att bära. Era våldtäkter lever vi med. Men trots att vår mobb därför vore mer motiverad än det ni håller på med skulle vi inte göra det. Vi skulle inte ta över gatorna med våld.

För vi vet att det inte är alla män som våldtar. Det är inte alla män som skriker ”hora” och tafsar. Vi vet att det fortfarande skulle vara omoraliskt, orimligt, olagligt att attackera alla män för något som vissa gör. Vi vet att våld inte är lösningen på ett våldsamt problem. Vi vet att vi skulle skrämma och skada oskyldiga och att vi skulle ta samhället åt en riktning som är livsfarlig.

Vi kommer inte att göra det. Men om vi skulle beväpna oss – skulle ni då förstå?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *