En äldre dam viker inte undan för en grupp nazister utan tar helt sonika sin kundvagn och plöjer sig igenom folksamlingen. Händelsen filmas och delas friskt i sociala medier – och i kommentarstrådarna kommer det: ”Våld föder våld – det där var barnsligt av henne och ska inte uppmuntras”.

Det dyker alltid upp, gärna i en diskussion om situationer som att bemöta näthat eller att hantera nazister som försöker ta över gatorna. ”Vänd andra kinden till” eller ”Inget blir löst med våld”. Ska vi börja med att slå fast att de här alltså handlar om en kvinna på över 80 år som går med sin kundvagn genom en samling människor. Jag är ganska säker på att ingen blev förd till sjukhus. Detta var en symbolisk handling, inte en våldsam sådan.

Men låt mig för diskussionens skull ändå säga detta: massor med saker bli lösta med våld! Är det ett önskvärt scenario – naturligtvis inte. Men i en hel del situationer finns ingen annan lösning än att möta våld med våld, bemöta hat med hat eller sätta sin rödblossande kind i säkerhet och skydda den andra med en lavett tillbaka.

Hur ”visdomsord” från någon som blev avrättad av sina fiender har kommit att leta sig in i varenda jäkla diskussion om att bemöta hot vet jag inte – uppenbarligen var Jesus metod inte ett framgångsrecept. Men det tror jag inte att människor som säger detta tänker på. Jag tror att de tänker på att sitta på höga hästar.

Att vända andra kinden till är nämligen både en privilegierad lyx och ett sätt att utan dåligt samvete slippa agera mot hot. Låt mig förklara varför.

Människor som riskerar att förlora allt, eller som inser att allt kan förloras om de inte gör något, har inte råd att vända någon kind till. De kämpar och de slåss för att överleva. För att hotet de står inför kommer att rasera deras liv om de inte försvarar sig. Säkerligen är det samma tankegångar som dessa nazister har när de stoppar på sig knivar inför en demonstration, men där finns en enorm skillnad: det hot de säger sig stå inför existerar inte. Hotet de utgör är däremot på riktigt.

Och för dem som inte vill behöva få händerna smutsiga – inte vill demonstrera mot antirasistiska krafter, inte vill ingripa när de ser någon bli misshandlad på öppen gata, inte vill riskera att själv möta näthatarens hat genom att säga ifrån – är det ju praktiskt med ett begrepp som motiverar deras passivitet.

Jag är inte en förespråkare av våld. Skulle jag få bestämma skulle våld inte existera. Men nu gör det det. Våld och hot och hat genomsyrar hela den här världen och det samhälle vi lever i. Och då är jag inte så naiv att jag ställer mig bakom åsikten att våld ska ignoreras bort – helt enkelt för att det inte fungerar. För varje kind som vänds till blir en annan slagen – om inte min så någon annans.

Om någon slår min kind vänder jag därför inte andra till. Jag slår tillbaka – med ord eller med handling.

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *