Skämmes, Sverige.

Idag plingar våra telefoner till med notifikationer om ännu ett våldtäktsmål som gått helt åt helvete.

Samtliga fem män som misstänkts för inblandning i en brutal gruppvåldtäkt i ett trapphus i Fittja friades.

I nyhetsbevakningen kan vi läsa om hur tingsrättens chefsrådman säger att målsägandens uppgifter inte får stöd av annan bevisning.

Bevisningen räcker helt enkelt inte för fällande.

Nej.

Nej, och det är väl inte så konstigt.

 

Med tanke på att det tog ETT ÅR innan man plockade in de misstänkta och förhörde dem!

Ett år.

På grund av ”resursbrist” inom polisen. De hade annat för sig, ser du.

Med tanke på att man ägnade enormt lång tid till att bevissäkra FEL BROTTSPLATS (två trappuppgångar hade blandats ihop när offret skulle peka ut platsen på en mobiltelefon).

Med tanke på att man inte skickade in alla topsningar som gjorts på platsen med hänvisning till att teknikerna hade så mycket att göra.

Med tanke på att de misstänkta utan problem kunde hänvisa till att de inte mindes detaljer och förklara varför de ändrade sina redogörelser med hänvisning till att ”de plötsligt kommit på en annan grej” (som går helt emot vad de tidigare berättat).

Med tanke på att den filmade bevisning som man VET existerade hos flera personer haft ett helt år på sig att försvinna.

Nej.

Det är väl klart.

När man rycker bevismattan under fötterna på brottsoffret och tvingar henne att helt på egen hand bevisa vad som hänt.

Som om kraven på ”nyktra, trovärdiga och logiska” vittnesmål inte är tillräckligt stora på våldtäktsoffer idag. Prova att ta bort allt vad pålitlig bevisning heter och se hur bra det går. Se vilket orimligt ansvar som läggs på den utsatta.

Ryck undan mattan och se vad som händer.

En kvinna som vittnar om en totalt bestialisk gruppvåldtäkt lyckas leta upp poliser inne i stan, efter att ingen velat hjälpa henne i Fittja. Hon lyckas redogöra för vad hon varit med om. Berättar om ett händelseförlopp. Hon lyckas identifiera flera av de män som ska ha varit med under det flera timmar långa övergreppet. Hon kan beskriva den granne som kom ut i trapphuset medan de var där och som gjorde – ingenting. Men det är hennes redogörelse som inte är trovärdig för att hon ändrat delar från polisförhören. Att de misstänkta ändrat i princip ALLT de sagt och där ingens redogörelse stämmer överens med de andras spelar då ingen roll.

 

Hon är rättsligt körd.

För att hon bortprioriterats i ett år.

För att hon är missbrukare.

Men framför allt.

För att hon är kvinna.

Kvinna i ett land där politiker gärna sitter framför pressen och talar stora och fina ord om samtycke, men där systemet gång på gång inte bara sviker – utan spottar på – dem som blivit utsatta.

 

Jag löser förundersökningsprotokollen och tänker bara – skämmes, Sverige.

Jag läser nyhetsrapporteringarna om domen och tänker bara – skämmes, Sverige.

 

Skämmes ta mig fan.

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *