En kvinna polisanmäler att hon blivit misshandlad av pappan till sitt barn. Hon vänder sig till det svenska rättsväsendet med sitt vittnesmål om slag och klacken på en sko upptryckt i ansiktet.

Och rätten svarar:

(brottsoffer namn) har lämnat en berättelse utan att visa några känslor, vilket inte framstår som självupplevt. Hennes motiv till att göra dessa beskyllningar mot (åtalad namn) kan vara att hon utnyttjat hans kärlek till henne och hans ‘dumhet’ för att kunna ta över hans lägenhet. Det är inte ovanligt att kvinnor felaktigt hävdar att de blivit misshandlade och hotade och på så sätt låtsas som att de är i behov av skyddat boende för att få en lägenhet.

Rätten fortsätter:

Det normala i ‘dessa kretsar’ är vidare att en kvinna berättar för släkten om hon blir misshandlad om hon blir det så att saken kan lösas inom familjen. Det faktum att (brottsoffer namn) inte sagt till hans släktingar att han slog henne, utan istället anmälde det till polisen minskar hennes trovärdighet ytterligare. (Åtalad namn):s familj verkar vara en bra familj, till skillnad från hennes, vilket också har betydelse för bedömningen av skuldfrågan.

Rätten tycker inte att deras gaslighting räcker och tar lite till:

Åklagarens vittnen har inte själva bevittnat händelsen utan bara återgett det (brottsoffer namn) sagt till dem. Det är heller inte vänner eller närstående till henne som vittnat utan bara ‘myndighetspersoner’, vilket minskar deras utsagors bevisvärde ytterligare. De skador som syns på bilderna är lindrig och överensstämmer inte med (brottsoffer namn) uppgifter om att hon har fått ett stort antal kraftiga örfilar i ansiktet. Det blå märke under ögat som hon och åklagaren hävdat är en blåtira kan lika gärna vara en sådan blånad som man kan få av för lite sömn. Det kan inte uteslutas att (brottsoffers namn) orsakat skadorna på sig själv för att sätta dit (åtalad namn).

 

Domen är vedervärdig i sitt manifesterande av kvinnohat. Tingsrätten skäms inte för att misskreditera kvinnan på grund av hennes familjs status i förhållande till mannens familj. Tingsrätten drar sig inte för att använda det faktum att kvinnan polisanmälde brottet (ni vet – det där som hela rättssystemet bygger på) som ett argument för att hon ljuger. Tingsrätten har mage att slå fast att det ”inte är ovanligt” att kvinnor ljuger om att deras män slår dem för att de ska få ett boende.

Förutom att visa på hur helt uppåt väggarna nämndemannasystemet är (två nämndemän yrkade på att mannen skulle frias, varav den ena är en högt uppsatt centerpartist) visar den här domen hur kvinnohat med lätthet påverkar rättspraxis. Detta fall är extremt i sin vidrighet – men långt ifrån det enda i sitt slag.

Ni har väl inte glömt kvinnan som stretade emot att bli våldtagen med en flaska på grund av ”bygsel”?

Eller mannen som friades från våldtäkt av barn för att rätten slog fast att offret ”såg äldre ut” än sina 14 år?

Eller de sex män som friades från anklagelser om gruppvåldtäkt för att rätten ansåg att offret kunde ha lämnat rummet, men inte gjorde det.

 

Solnadomen är extrem, men den är inget nytt. Det den däremot är är ett bra exempel på hur svensk rättspraxis påverkas av kvinnohatet.

 

(Många frågar mig vad man kan göra när sådant här uppmärksammas: hur ska vi protestera? Ett av de mest effektiva sätten är att sprida opinionstexter som denna. Tillsammans låter våra röster högre. Först nu när domen uppmärksammas medialt väljer Solna tingsrätt att granska nämndemännen.)

 

 

 

 

 

2 Comments

  • Jag är också i chock över tingsrättens domskäl, det får bara inte gå till så som det gjort här. Och jag vill inte på något sätt förminska allvaret i den aktuella domen. Men, jag vill ändå poängtera att tingsrättens dom inte på något sätt utgör praxis. Prejudikat bildas endast av HD och en viss vägledande verkan har hovrättens domar, medan tingsrätternas inte kan ligga till grund för framtida avgöranden. Tack och lov! För mig är domen ett tydligt exempel på när nämndemannasystemet visar sig från sin sämsta sida. Det här hade inte hänt om saken avgjordes av juristdomare (även om ruttna värderingar klart finns hos dem också).

    • Nej, att detta skulle vara prejudikat har jag inte sett någon påstå. Det är illa nog ändå. Och framför allt ohyggligt illa att tingsrätten själv inte tog tag i detta och läste domen innan den uppmärksammades i media.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *