Bildbonanza

1 november, 2017yta

”Livet består av grus och glitter och just nu behöver du ta mig fan lite glitter”, sa en klok person en gång.

Nu har mitt glitter blivit nominerat i kategorin Årets bäst klädda kvinna på Uppsala.com Awards – superroligt så klart! Jag är även nominerad i kategorin Årets sociala medie-stjärna. Konkurrensen är stenhård men det spelar inte så stor roll. Mest ser jag fram emot att få blinga till det en kväll och hänga med en hel hög av strålande Uppsalafolk.

Vill man rösta så får man så klart och det gör man här.

Jag tänkte även passa på att pigga upp den här annars texttunga bloggen med lite bildbonanza. Här kommer ett litet urval på mitt glitter från mitt Instagramflöde (som du som vanligt hittar genväg till här till höger —>).

Håll till godo!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På fredag gör jag slut med min patriarkala snuttefilt

4 september, 2017feminism, yta

Då var det dags igen. Nu är klipptiden bokad och på fredag ryker håret.

 

Jag älskar kort hår – på andra och på mig själv. Det är både ballt och praktiskt. Och ändå återkommer jag alltid till ”Jag håller på och sparar ut”-åren. Varför?

 

Det är inte så konstigt egentligen. Vi vet att det finns några typer av utseenden som premieras av patriarkatet. En kvinna som är smal (men med tuttar och rumpa), som lägger lagom mycket tid på hår och smink samt har långt hår vinner samhällets godkännande: ”Då ska vi se här, smal – check, lite smink där ja – check, långt hår i naturlig färg – check. Det är ok, du är tillräckligt attraktiv för att få kallas kvinna. NÄSTA!”

Börjar man avvika från det där är man ute på hal is. Tjocka kvinnor = inte knullbara = inte lika mycket kvinna. Kvinnor som skiter högaktningsfullt i alla former av skönhetsprodukter = lat, ofräsch, skabbig, troligtvis lesbisk = inte lika mycket kvinna.

Och en kvinna med kort hår visar aktivt att hon negligerar mäns uttalade preferens för långt, naturligt hår. Hon har mage att klippa en praktisk frisyr som hon SJÄLV gillar och för det ska hon straffas. Och är man, som jag, dessutom tjock så leker man verkligen med attraktionsdöden. Vi tjocka kvinnor ska ju dölja våra kroppar – gärna i mörka oformliga och heltäckande kläder – och det hjälper ett långt hår till med. Håret visar också att vi, även om vi inte är så smala som vi ”borde” vara, ändå förhåller oss till spelreglerna för hur en kvinna ska se ut för att tillåtas känna sig kvinnlig.

Jag gjorde ett inlägg på Instagram där jag skrev om mina planer på att klippa mig och bad följare att skicka bilder på sina egna korta frisyrer. Det fullkomligt öste in inspirationsbilder men också berättelser om relationer till håret. Personer som fått beklaganden av sin omgivning när de klippt sig. Frisörer som inte velat kapa av ett långt hår. Män som uttryckt sitt missnöje över en ny, kort frisyr. Och alla som beskrev sin känsla efter snaggningen med ordet ”frihet”.

 

Så när jag återigen drog upp håret i en knut och frågade mig varför jag inte klippt av det ännu så slog det mig: även för mig är håret en patriarkal snuttefilt som mjukar upp allt det där andra jag bryter mot.  Så på fredag gör jag slut. Jag skulle väl inte säga att jag tror att det kommer att göra mig fri – men kanske friare. Och det är inte så illa pinkat av en gammal trähäst.